I går hörde jag ett underligt gutturalt ljud...som jag upptäckte kom från Una, som sprang runt med något tydligen tungt i näbben.
Jag var tvungen att "sno" den från henne en liten stund...(ni skulle hört hennes utskällning av mig under tiden!)...för att stolt kunna visa er vad min lilla förstfödda dam hade fångat...en liten...(STOR)...ödla!
Jag var så stolt så jag var sprickfärdig!
Jag var tvungen att "sno" den från henne en liten stund...(ni skulle hört hennes utskällning av mig under tiden!)...för att stolt kunna visa er vad min lilla förstfödda dam hade fångat...en liten...(STOR)...ödla!
Jag var så stolt så jag var sprickfärdig!
Jag gav tillbaks den och bad så väldans mycket om ursäkt.
Hon störtade genast iväg med halva gänget efter sig...
Olivia hoppade upp på Atlas rygg för att få en bättre överblick...men Una fanns inte att se någonstans.
När jag...(och de andra)...hittade henne igen...spankulerade hon omkring med ett mycket belåtet och malligt uttryck i ansiktet.
Min lilla duktiga höna!!
Hittar sin egen mat....o vilken fångst sen!
De är bara knappt 12 veckor gamla, men ser ut som små vuxna hönor och tuppar nu, så jag får väl sluta kalla de "bäbisar"...fast det kommer de ju alltid vara i mina ögon :-)
Hej o hå!